Finanskrisen 2008 – från dröm till katastrof
Under tidigt 2000-tal blomstrade USA:s bostadsmarknad. Banker över hela landet lånade ut pengar till i princip vem som helst – så länge det fanns en fastighet inblandad. Drömmen om att äga sitt hem hade aldrig känts mer uppnåelig. Priserna steg spikrakt uppåt och hade gjort det ända sedan 1990-talet. Det verkade som en evig uppgång - tills allt rasade.
”En del av bakgrunden till finanskrisen i USA 2008 är ju att man under Bush ville premiera det ägda boendet väldigt mycket”, säger Elinor Odeberg, chefsekonom på Arena Idé och författare till boken Dyrtider. ”Man ville underlätta för folk att äga sitt boende, och det här föranledde en rad reformer både på skatteområdet och vad gällde bankernas verksamhet.”
Fastigheter sågs som den säkraste investeringen och lånemöjligheterna ökade snabbt. Banker och bolåneinstitut uppmuntrades att låna ut till låginkomsttagare – och plötsligt kunde du låna upp till 40 gånger ditt eget kapital.
”Man möjliggjorde för banker att låna ut 40 gånger sitt eget kapital – tidigare var det tolv. Det här var en reform som sjösattes 2004, några år innan krisen bröt ut. Sammantaget ledde det till stigande bostadspriser i takt med att fler kunde ta klivet in på marknaden”, säger Elinor.
Riskfyllda lån – och drömmen om ett hem
Men hela systemet vilade på en ömtålig grund: människor med svag ekonomi tog dyra lån, ofta utan tillräcklig säkerhet. Subprimelånen, som de kallades, växte explosionsartat – från 2,5 % av bolånemarknaden till nästan 15 % på bara några år.
”Man lockades kanske in i ett köp som man egentligen inte hade kapital eller inkomster till. Och när det här började ske i stor skala blev det verkligen problem – för bolåneinstituten, investmentbankerna och även de traditionella bankerna,” säger Elinor.
Bankerna paketerade dessa högrisklån i värdepapper, så kallade CDO:er, som de sedan sålde vidare till andra banker, försäkringsbolag och pensionsfonder – även i Sverige. Risken spreds som ett virus genom hela det finansiella systemet.
Och sen kom smällen. År 2006 höjde den amerikanska centralbanken räntan kraftigt. Men den snabba prisuppgången byggde på billiga lån – och när lånevillkoren förändrades förändrades allt. För miljontals amerikaner med rörlig ränta blev månadskostnaden plötsligt ohanterlig. De kunde inte längre betala sina lån, fastigheterna såldes med förlust – och bubblan sprack.
Kollapsen som startade en global kris
2008 kollapsar Lehman Brothers – en av världens största investmentbanker – under en skuld på 613 miljarder dollar. Det blir startskottet på en global finanskris.
USA:s ekonomi skakar i grunden. Staten tvingas ta över långivarna Freddie Mac och Fannie Mae, och lanserar stödpaket på hundratals miljarder dollar för att rädda banker och institutioner. Även i Sverige märks krisen snabbt – Swedbank står på randen till kollaps och räddas i sista stund av nyemission och statligt ingripande.
”Det var rätt nära för Swedbank, och det var tack vare att staten klev in som man förhindrade att krisen spred sig till Sverige”, säger Elinor. ”Men Sverige påverkades väldigt mycket, även om det främst var vissa sektorer – som industrin – som drabbades värst.”
Exporten minskade, industrin blödde och arbetslösheten steg. Saab tvingades varsla över tusen anställda. 2009 hade Sveriges BNP fallit med fem procent.
När räddningen väckte vrede hos folket
Staten och Riksbanken agerade. Man införde insättningsgarantier, kapitaltillskott, och sänkte räntorna. Det gjorde skillnad.
”Det är klart att det sticker i ögonen på folk när skattekollektivet bistår bankerna, samtidigt som vd:ar tar ut stora bonusar”, säger Elinor. ”Det var en stor debatt kring hur Obama skulle agera, och det var också i den här vevan som 99%-rörelsen etablerades – med protester mot stora klyftor, där man upplevde att de rikaste fick stödet medan vanliga människor inte fick det.”
Och ja – finanskrisen blev en vändpunkt. Lärdomarna var många. Men skyddet mot nästa kris är fortfarande långt ifrån vattentätt.
”Det är ju rimligt att om det är staten, alltså skattekollektivet, som står för risken och för notan – då bör man också kunna ta över ägandet, dels för att säkra att det inte uppstår igen men också för att ta del av framtida vinster”, säger Elinor. ”Det sägs ju att kriser också innebär möjligheter och lärdomar inför framtiden.”
Kan vi undvika nästa kris?
”Det finns en del som menar att finanskriser följer en cykel och alltid återkommer. Nya innovationer och genombrott bär ofta med sig risk för överhettning och bubblor,” säger Elinor.
Kanske är det viktigaste vi kan göra att aldrig glömma vad som hänt.
"En viktig sak är att man har någon form av rättvis riskdelning i samhället – att skydda vanliga hushåll och bära bördorna rättvist. Den stora ojämlikheten var inte den enda förklaringen, men en del av förklaringen till krisen 2007–2008. När de rikastes intressen hamnar i centrum blir det ett demokratiskt problem i förlängningen.”
Poddtips!
I podd-dokumentärserien Ekonomiska kriser från En Economistas podcast berättar vi om fyra omskakande finanskriser som lämnat djupa spår i den svenska ekonomin.
